Följande konversation hördes när lunchen intogs en dag:
Ett barn sitter och berättar om en film denne sett alldeles nyss, Snövit och de sju dvärgarna! Blir mer och mer upprörd och rösten höjs hela tiden. I början var filmen spännande och bra och vi får höra om det förgiftade äpplet osv...
Att det här var en film som satt sina spår var det inget tvivel om.
Kompisen mitt emot som redan hört allt hjälper till och fyller i. Och är rejält upprörd för sin kamrats skull.
Hm... jag förstår inte riktigt än vad det är som upprör dem...
Men det är då de kommer till slutet av filmen.
Det är då det läskiga börjar och man blev så rädd, så rädd...
Det var så synd om Snövit. De var så dumma mot henne!
Å musiken var så hög och otäck..
NN hade blivit så rädd och kunde inte somna sen...
Ångrade sig att denne ens börjat titta på filmen.
Tänker aldrig mer titta på en sån läskig tecknad film!
Kompisen mitt emot tittar uppfordrande på mig och undrar om jag förstår hur hemskt det var???
- Men jag har gett mitt bästa tips till NN! säger kompisen mitt emot och tittar med stora tefatsögon på mig....
- Titta ALDRIG på slutet av en film!
- För det DÅ det läskiga kommer!
- Å det ska inte du heller göra fröken! Det är mitt bästa tips!
- Nej, jag ska aldrig att titta på slutet nån mer gång säger NN.
Nu är de väldigt överens att slutet det är det värsta på hela filmen.
Och de lovar varandra att aldrig någonsin mer ska titta på slutet av en film....
...om inte mamma och pappa sitter bredvid.
-Visst var jag snäll som talade om mitt bästa tips, fröken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar