En gång i veckan har vi Kompistimme. Vi följer ett material skrivit av Birgitta Kimber som heter Livsviktigt. Alla skolor i vår kommun använder sig av det, det är ett gemensamt beslut. Jag kommer att skriva mer om det vid ett annat tillfälle.

Just handlar det om känslor, glad - ledsen - arg- arg - lugn osv.

Vi tänder ett särskilt ljus, släcker ner. Sitter i en ring på golvet.

Så går vi en runda och säger en sak vi minns från förra tillfället. Eller som i torsdags då fick alla berätta något som gör en ledsen. Barnen har rätt att "passa" om de inte vill säga något. Men det inträffar väldigt sällan bland de yngre barnen. Tvärtom, de har mycket som de vill berätta.

Efter det gör vi någon form av lek som har med dagens tema att göra. Denna veckas lek var att träna på hur det känns att få ett ja respektive ett nej när man frågor.
Först spelade Anna och jag ett rollspel för att visa hur leken gick till. Sedan delades barnen in två och två och fick prova.

I en alldeles särskild blå bok ("den viktiga boken", kallar barnen den...) skriver de och ritar om ledsen-känslan, en särskild gång när de var ledsen.

Sedan är det återsamling igen och alla får berätta vad de berättat om i boken och fundera om det hade gått att göra annorlunda.

Det som vi tränar på Kompistimmen kommer upp i princip varje dag av barnen själva. I olika situationer, i leken, när en konflikt uppstår, vid matsituaionen...

En förutsättning för att arbetet i Set ska ha effekt är att barnen måste förstå varför de arbetar med det! Som t ex

- att kunna fatta egna beslut
-att kunna lösa problem
-att vara omtyckt
-att skaffa kamrater
-att kunna lyssna till kamrater

Livsviktigt...